Tack

Känns inte som jag har så värst mycket att skriva om. Nej, det är fel. Jag har massor att skriva om men detta är inte rätt forum. Många känslor och tankar som far runt just nu, as always. Min hjärna går på högvarv mestadels och har gjort det hela mitt liv. Det enda jag just nu vill dela med mig av är tacksamhet. Låter jävligt amerikanskt och klyshigt men here we go. Tacksamheten kom över mig just denna kväll. Tack för världens finaste, underbaraste barn, den största kärleken någonsin. Tack för livet trots dess svårigheter och mörka stunder. Jag skulle aldrig uppskattat livets goda om jag inte hade upplevt livets hårda, jävliga, sorgliga, svarta. Tack alla människor som berikat/berikar mitt liv, ingen nämnd, ingen glömd. Tack även ni jävliga/sorgliga/patetiska/egoistiska osv., på något konstigt sätt finns det en smula tacksamhet över för er med. Även dessa personer har lärt mig saker och det kan jag känna tacksamhet över en kväll som denna.
Jag är så glad att jag halkade in på psykiatrin en gång i tiden, jag har fått så himla många fina vänner på jobbet som gett mig så mycket bra samtal och tankar. Många "aha-moments" får jag via jobbet på ett eller annat sätt. Tack ödet/högre makter/universum eller vad det nu må vara som är livets gåta. Tack till denna sjuka varelse kallad människan.. fan vad coolt att jag blev en människa. En människa av kött och blod. En människa som har ett hjärta och framför allt en hjärna. Brilliant idé att jag blev till. AHA. Pling. I´m fabulous!
Nästa liv vill jag vara en gosig och mjuk kanin. Jag ska bara ligga o ta det lugnt, käka lite gräs och maskrosor. Hoppa runt lite där jag vill. Ojj nu kom jag på att kaniner får typ en miljon bebisar och att de äter sitt eget bajs.. hmm.. let me rethink!

Johanna år 2082?