Idag är ingen vanlig dag, nej för det är min lilla gosing Elliots födelsedag!
Kan inte hjälpa att bli tårögd när jag tänker på att min lilla kille är hela 3 år. Tiden har gått så otroligt fort. Från bebis till 3-åring med allt vad det innebär. Elliot min skatt! Vi började dagen med sång och paket. Storebror hade fått köpa ett eget paket, han valde en lite gaffeltruck. Av mamma och pappa fick han Blixten McQueen legobil och en rittavla. Elias är så himla fin mot sin lillebror, frågade om han skulle hjälpa öppna paketen, kramade och sjöng. Innan vi skulle in och väcka Elliot sa han "det ska bli så spännande att gå in till Elliot med paket". Sötnos! Finns nog inget som värmer mer i mammahjärtat än att se syskonkärleken mellan barnen. Mycket bråk och tjafs också givetvis men en hel del fina stunder med. Imorse när vi hade lämnat Elias på dagis sa Elliot "Mamma jag älskar dig" och jag frågade om han älskar någon mer. "Jag älskar mamma, pappa och Elias". Gullunge.
Igår satt jag och tittade igenom en massa gamla bilder på datorn, tårögd blir man när man minns tillbaka på allt som varit. Så här minns jag tillbaka för ganska exakt 3 år och 9 månader sedan...
Denna gången planerade vi för ett syskon och jag minns att jag frågade Jesper om vi skulle skaffa en till. Knappt hann jag ställa den frågan för på första försöket blev jag gravid. Till en början var allt frid och fröjd, förutom trötthet och lite illamående. Detta varade tyvärr inte hela graviditeten utan jag mådde ganska dåligt pga jobbig arbetssituation och konstant magkatarr. Detta toppades i slutet av november med en "härlig" foglossning och halvtidssjukskrivning. Som om det inte räckte med foglossningen så fick jag dessutom ryggskott och vinterkräksjukan, den senare två gånger inom tre veckor. Det var inte så lätt med andra ord men till slut kom Du, vår älskade lilla busunge. Gick över tiden 8 dagar denna gång. Förlossningen gjorde minst lika ont som den första (hua! jag är inte gjord för att föda barn) men som tur var tog den inte lika lång tid och jag kände att jag var med hela tiden. Värkarna började exakt likadant som med storebror. Ca kl 03 på natten den 15 februari 2008 vaknade jag av lite "mensvärk", svårt att somna om men gjorde det iaf av och till. På morgonen sitter jag och äter frukost och känner att det är nog idag han kommer. Jesper lämnade Elias på dagis. Värkarna kom inte så jättetätt men de ökade iaf något under förmiddagen. Kl 12 ville jag duscha varmt och gjorde det ganska länge. Kl 13 kliver jag ur duschen och precis i den stunden då jag tar ett kliv ut ur badkaret så får jag världens värk. Och nästa kommer snabbt efter. Jesper övertalar mig att ringa förlossningen, eller han får ringa för jag kan inte prata och de tycker vi ska komma in. Under denna tid får jag värkar med täta mellanrum. Vi packar grejerna snabbt och kör till Danderyd. Bilresan är olidlig. Jag stör mig på att Jesper pratar i telefon med sin chef haha.. Vi kommer in ca 14-tiden om jag inte minns fel. Värkarna är fortfarande täta och regelbundna. Vi får installera oss på rummet och jag försöker med andning och att vara uppe men det går snart inte. Ctg:t visar efter ett tag att det är något knas och det visar sig att bebisen har bajsat och det gör att det blir oregelbundna hjärtslag, han är med andra ord lite stressad där inne. De vill ta prover på bebisen för att se att allt är ok. Allt detta är jobbigt, att folk ska hålla på och kolla hit och dit, ta prover, ja vattnet gick ju där också när de satte en elektrod på bebisens huvud. Har tagit lustgas hittills, funkar bra för mig även om man blir ganska snurrig och får lite overklighetskänslor. Till slut vill jag ha epidural då den hjälpte så bra sist. Denna gång hjälper den inte alls lika bra då narkosskötaren inte prickat rätt. Vid kl 16 kommer han för att fylla på. Han känner på olika delar av min mage och frågar "känner du här" osv och plötsligt känner jag bara att nu kommer han. Och efter 20 minuter är han ute. 50 cm lång och 3530 gram tung. Ser ut som en liten boxare tycker jag. Skönt att förlossningen är över! Vi får denna gång bo på patienthotellet på DS då det är fullt på BB Stockholm och vi är andragångsföräldrar. Funkar finemang där och vi myser i vår lilla bubbla. Det är så overkligt på något sätt att få barn. Så stort och känslosamt, helt fantastiskt givetvis. Det går inte att beskriva med ord. Dagen efter får vi åka hem till storebror Elias. Elias blev hämtad av farmor och farfar och de kommer hem till oss med honom så att han får träffa sin lillebror.
Elliot, det visste jag redan att du skulle heta långt innan du kom, behövde bara bearbeta pappa lite. Eller egentligen inte bearbeta, han var ganska mottaglig eftersom vi hade haft det som förslag när vi väntade Elias.
Du var så otroligt lätt i början. Du åt direkt och var en glupsk liten kille! Du sov något så när, du somnade iaf om du fick lite mat. Du var lugn och gosig tills du blev ungefär 8 månader. Då tog du igen allt och lite till.. jösses! Du har prövat oss och vårt tålamod många gånger men oj vad mycket du har gett oss. Vår envisa men kärleksfulla lilla tos. Du är en klok liten människa. Smart, busig, påhittig, klättrig, otroligt gosig, kärleksfull och knasig (passar bra in i den här familjen med andra ord). Du är så fin på alla sätt min lilla skatt och vi älskar dig så!
Grattis på 3-årsdagen världens bästa Elliot!
