klunk, klunk...

Min favorit!

Romantik

My love for Linton is the foliage in the woods. Time will change it, I´m well aware. As winter changes the trees - my love for Heathcliff resmbles the eternal rocks beneath - a source of little visible delight, but necessary. Nelly, I am Heathcliff - he´s always, always in my mind - not as pleasure, any more than I am always a pleasure to myself - but as my own being - so don´t talk of our separation again, it is inpracticable.

Emily Brontë, Wuthering Heights (en av mina favoritböcker)

Mormor

Fick besök av min mormor och "morfar" (mormors sambo sedan över 30 år som alltid funnits i mitt liv men som vi aldrig kallat morfar). Senaste två åren kommer mormor alltid med något hemifrån som present. Det kan vara en skål, några löpare, grytlappar, burkar eller annat "bra att ha". Hon vill göra sig av med saker nu när hon "bara har graven framför sig" som hon säger. Min fina, egensinniga, lite excentriska mormor. Vi har iofs samma råa humor. Usch, blev lite ledsen. Tanken att hon inte ska finnas här en dag..

Jag har alltid stått min mormor ganska nära. Minns från barndomen att jag och min kusin fick åka med mormor och morfar till deras mysiga landställe i Finland, en gammal lantskola från 30-talet. Jag kommenderade min äldre (mycket mindre bestämda) kusin att bära ner min dockvagn från vinden och sedan upp igen, fram och tillbaka. Jag var bestämd redan som barn. Vi åkte pendeln från färgglada ghettoförorten till Karlberg och deras lilla mysiga tvåa på Torsgatan. Högt i tak, mormorsdoften. Den polska charkuteriaffären. Surdegsmackor med skinka. Morfar killade mig på fötterna och jag sa "du kan ta av strumporna om du vill". Han lät mig kolla på "Hajen" fast jag egentligen var för ung. De flyttade senare till vår färgglada förort och samma trappuppgång. Då spgs vi ofta. Jag var inte så lycklig som barn. Ensam och ledsen redan då. En gång minns jag hur mina tjejkompisar frös ut mig och jag kände mig ensammast på jorden. Då gick jag ner till mormor och kunde berätta vad som hänt. Vi satt och pratade om allt möjligt. Ofta bakade jag något och tog med till dem. Vi satt och fikade. Min mormor har alltid tyckt att jag ska bli konditor. Ibland åkte jag med dem och storhandlade på helgerna. Det var mysigt. Jag kom just på att jag visst har lite fina barndomsminnen. Måste sluta vara så negativ och svart.

Min mormor berättar ofta för mig om sina barndomsminnen. När hon och hennes kompis som småtjejer tjatade till sig jobb på fiskrökeri. Hur de stank fisk och rök när de kom hem. När det var krig i Finland och det inte fanns mycket mat. Hon njuter fortfarande av ett glas kall mjölk för det var ransonering av mjölk under kriget. Min gammelmormors syster som blev kär i en rik ryss och som troligen blev mördad. Min mormor åkte till England som 18-åring utan att kunna engelska. Det är lite tufft. Hon blev gravid i England men åkte hem till Finland och valde bort mannen. Det var inte så vanligt på 50-talet. Hon skilde sig från min biologiska morfar och blev ensamstående med fyra barn. Min starka, hårt arbetande mormor. Envis. Sisu. Styrka. Min mormor har aldrig brytt sig om vad andra säger eller tycker om henne. Hon klädde sig i hippiekläder, kaftaner, Kalevalasmycken. Hon har alltid haft sin egen stil. Fan vilken cool mormor. Sedan har min mormor inte alltid varit så snäll. Hon har definitivt favoriserat mig och jag har dragit nytta av det. Hon kan vara otroligt dömande och inte alls den omtänksamma, gulliga mamman/mormodern som vissa andra. Men hon är min mormor och jag älskar henne för den hon är och det hon gett mig. Tanken på att hon en dag inte ska finnas här känns väldigt jobbig. Jag hoppas det dröjer.

Lunchlåda

En snabb och nyttig lunchlåda till morgondagen.

Wokad kyckling med broccoli och sojabönor, 1-2 port.

2 kycklingfiléer
neutral olja att steka i
1-2 vitlöksklyftor
salt, cayennepeppar alt. färsk chili
broccoli
ca 1 dl frysta sojabönor/edamamebönor (finns på Willys) eller andra bönor
japansk soja
honung
pressad lime

1. Strimla kycklingen. Hetta upp oljan på hög värme och släng i kycklingen, pressa i vitlök. Krydda med pyttelite salt och ngn pepparsort.
2. Skiva broccolin och släng i pannan tillsammans med frysta/halvtinade bönor. Har du färska eller på burk så vänd ner dem på slutet.
3. Woka runt tills allt är precis tillagat. Häll på en skvätt soja, honung och till sist lime. Smaka av och tillsätt det som saknas. Klart!
4. Äter man bara detta till lunch blir det en stor portion med mkt proteiner. Äter man med ris/nudlar räcker det till 2 port.

Enjoy!

Så här såg det ut i min stekpanna

Upp en växel

Ok.. beach 2012 utmaningen har hållit på i drygt en månad. Började ganska hårt och gick nog ner något kilo men sedan kom influensan och gjorde sitt. Hamnade lite "off" i allt, ingen riktig matlust, ork osv. Nu har jag slarvat med maten en hel del, träningen har varit si och så och jag har inte alls kommit dit jag hade tänkt vara vid det här laget. Jag hade tänkt i början att skriva upp lite mål, ta före bilder och möta mig men detta har jag alltså inte gjort. Det som varit bra är iaf att jag kommit igång med träningen någorlunda. Träningen känns helt naturlig och det är riktigt kul att "hänga" på gymmet. Bakläxa till mig alltså! Jag tror jag får förlänga min utmaning en månad och göra allt det där jag missat. Vill inte ha en till sommar där jag mår uselt över min kropp och inte vill bada offentligt osv. Har missat allt för många saker i livet pga detta.

Det här ska jag göra senast imorgonkväll:
- Skriva upp mål, delmål osv. Plan A, B och C.
- Ta före bild (om jag lyckas ta en med mobilkameran)
- Mäta mig
- Skriva upp träningsplan, program osv.
- Matplan för veckan

"Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.” 
Maria Robinson

Phenomenal Woman

Pretty women wonder where my secret lies.

I'm not cute or built to suit a fashion model's size
But when I start to tell them,
They think I'm telling lies.
I say,
It's in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step,
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

I walk into a room
Just as cool as you please,
And to a man,
The fellows stand or
Fall down on their knees.
Then they swarm around me,
A hive of honey bees.
I say,
It's the fire in my eyes,
And the flash of my teeth,
The swing in my waist,
And the joy in my feet.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Men themselves have wondered
What they see in me.
They try so much
But they can't touch
My inner mystery.
When I try to show them
They say they still can't see.
I say,
It's in the arch of my back,
The sun of my smile,
The ride of my breasts,
The grace of my style.
I'm a woman

Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Now you understand
Just why my head's not bowed.
I don't shout or jump about
Or have to talk real loud.
When you see me passing
It ought to make you proud.
I say,
It's in the click of my heels,
The bend of my hair,
the palm of my hand,
The need of my care,
'Cause I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Maya Angelou