Haft bloggtorka i helgen pga dubbla kalas. Blev mycket bakande och därav mycket onyttigt ätande. Såg fram emot att börja denna vecka med en tidig morgon, jobb, lunchpromenad, återgång till bättre matvanor men icke. Istället blev det vab (gaaah!) då Elias fick feber igår. Är vi inne på fjärde veckan med sjukdomar? helt otroligt. Min kusin skulle ha kommit och varit barnvakt ikväll så jag kunde gå träna men tyvärr har hon blivit magsjuk.. så nu blir det ingen träning heller. Känns inget vidare när "allt" skiter sig. Som jag skrev i föregående inlägg så har jag styrelsemöte och föräldramöte tisdag och onsdag så då kan jag träna på torsdag eventuellt.. det finns bara inget jätteroligt pass men får se. Kanske testar jobbgymet nu när jag har nyckel dit. Annars powerwalk efter jobbet. Något måste jag hitta på. Men detta känns så otroligt trist, nu vill jag komma igång igen.
Förra veckans matplanering gick åt skogen då jag var sjuk. Orkade inte laga så värst mycket mat och var inte sugen på det jag planerat. Så nu satsar jag på denna vecka istället. Planeringen ser ut så här:
Måndag: Italienska köttbullar i tomatsås med tagliatelle.
Tisdag: Thaikycklingsoppa med nudlar
Onsdag: Blodpudding, bacon och lingonsylt till familjen (jag äter ngt annat, gillar inte BP)
Torsdag: Fiskpinnar & ris
Fredag: Hemmagjorda chicken nuggets/chicky bites (nytt recept som skulle testats förra veckan)
Lördag: Vi åker på herrgårdsweekend och äter där, hoppas de har god mat!
Söndag: Kassler, kokt potatis, grönsaker/sallad & sås
Vad har ni för planer för kommande vecka?
Min vardag och mina intressen. En ganska blandad kompott. Gott och blandat.
måndag 21 februari 2011
Bloggtorka
torsdag 17 februari 2011
Tilbaka på ruta ett?
Jaha.. då har man varit sjuk ett bra tag nu. Glömde nog skriva efter inlägget i helgen att jag tog mig till närakuten och det var streptokocker igen som jag misstänkte. Troligtvis var inte den första penicillinkuren stark nog så jag fick en annan sort utskriven denna gång. Den är inte rolig alls, får kramp i magen strax efter att jag tagit den och mår av och till lite småilla. Har knappt haft någon matlust heller på snart en vecka, levt på glass, iskall saft, blåbärssoppa och "tvångsmatat" mig själv med någon smörgås här och lite yoghurt där. Det går dock ingen nöd på mig. Har aldrig varit smal och kommer nog aldrig bli det heller trots att jag varit riktigt sjuk i nästan tre veckor nu. Ok, inte hela tre veckor egentligen, var ju "frisk" i ca en vecka mellan halsflussarna.
Det jobbiga för mig med allt det här är att min energi är helt väck. Jag är vanligtvis ganska energisk och har många järn i elden (ibland lite för måna, i know!). Nu är jag som en överkokt sparris. Igår orkade jag slänga i en tvätt och diska ungefär. Ok, lämnade och hämtade kidsen såklart och lyckades laga mat utan att kräkas även om jag fick lite småkväljningar emellanåt. Hmm.. lite gravidkänsla nu när jag tänker efter men LUGN jag är INTE gravid!
Jag får helt enkelt gilla läget, acceptera mitt nederlag och vila i första hand. Ska försöka att inte stressa mig själv utan nu ska jag bli helt frisk. Sedan får jag börja om helt enkelt.. känns som allt gått åt helskotta med träning och kost men ja.. vad göra? Jobbat så hårt för att komma igång och nu känns allt bara bortblåst. Men som sagt, jag ska inte ge upp i första taget. Nästa vecka blir det en hel del saker som gör att träningen blir lidande. Jesper åker till Göteborg på jobb måndag-tisdag vilket kanske betyder att jag inte kan träna på måndag om inte någon räddande ängel kommer hit och passar barn. Hans jobbresa betyder också att jag måste lämna och hämta och det blir lite stressigt för mig med jobb osv. Kanske går det dock att lösa om jag lämnar lite tidigare än vanligt på måndag, borde kunna hinna till jobbet till kl 8 då. Men det blir väldans tidigt för barnen en måndagmorgon..
På tisdag är det dessutom styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och på onsdag föräldramöte.. så nästa vecka börjar med en massa saker som gör att jag inte kommer kunna träna. Känns trist. Känns alltid bra att börja veckan med måndagspasset och speciellt nu när jag tappat formen lite. Behöver komma igång så fort som möjligt för att inte tappa mer. Ska se om jag orkar/hinner träna något i helgen. kanske inte är i form riktigt, vi får se. Vi kommer ju ha kalas hör hemma båda dagarna och det är mycket fix och bakande inför det. Får se hur mycket jag orkar. I "värsta" fall kanske jag hinner med en powerwalk innan frukost lör/sön, åtminstone någonting.
Åh, jag vill verkligen bli frisk nu. Det är ju så kul när det blir kalas, perfekt tillfälle att experimentera och använda fantasin till bakandet. Skulle vara extra kul att ha ett tema, en färg, smak el. dyl att utgå ifrån och göra ett riktigt fint och gott fikabord. Kommer ju en hel del folk med alla släktingar, respektive, vänner och deras barn. Jag gillar ju stilrent och enkelt men funderar på att ha ett lite annat tema till barnkalas. Får se helt enkelt vad jag orkar och hinner med. Skulle behövt ha en plan tidigare så jag kunnat förbereda bättre.
Det jobbiga för mig med allt det här är att min energi är helt väck. Jag är vanligtvis ganska energisk och har många järn i elden (ibland lite för måna, i know!). Nu är jag som en överkokt sparris. Igår orkade jag slänga i en tvätt och diska ungefär. Ok, lämnade och hämtade kidsen såklart och lyckades laga mat utan att kräkas även om jag fick lite småkväljningar emellanåt. Hmm.. lite gravidkänsla nu när jag tänker efter men LUGN jag är INTE gravid!
Jag får helt enkelt gilla läget, acceptera mitt nederlag och vila i första hand. Ska försöka att inte stressa mig själv utan nu ska jag bli helt frisk. Sedan får jag börja om helt enkelt.. känns som allt gått åt helskotta med träning och kost men ja.. vad göra? Jobbat så hårt för att komma igång och nu känns allt bara bortblåst. Men som sagt, jag ska inte ge upp i första taget. Nästa vecka blir det en hel del saker som gör att träningen blir lidande. Jesper åker till Göteborg på jobb måndag-tisdag vilket kanske betyder att jag inte kan träna på måndag om inte någon räddande ängel kommer hit och passar barn. Hans jobbresa betyder också att jag måste lämna och hämta och det blir lite stressigt för mig med jobb osv. Kanske går det dock att lösa om jag lämnar lite tidigare än vanligt på måndag, borde kunna hinna till jobbet till kl 8 då. Men det blir väldans tidigt för barnen en måndagmorgon..
På tisdag är det dessutom styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och på onsdag föräldramöte.. så nästa vecka börjar med en massa saker som gör att jag inte kommer kunna träna. Känns trist. Känns alltid bra att börja veckan med måndagspasset och speciellt nu när jag tappat formen lite. Behöver komma igång så fort som möjligt för att inte tappa mer. Ska se om jag orkar/hinner träna något i helgen. kanske inte är i form riktigt, vi får se. Vi kommer ju ha kalas hör hemma båda dagarna och det är mycket fix och bakande inför det. Får se hur mycket jag orkar. I "värsta" fall kanske jag hinner med en powerwalk innan frukost lör/sön, åtminstone någonting.
Åh, jag vill verkligen bli frisk nu. Det är ju så kul när det blir kalas, perfekt tillfälle att experimentera och använda fantasin till bakandet. Skulle vara extra kul att ha ett tema, en färg, smak el. dyl att utgå ifrån och göra ett riktigt fint och gott fikabord. Kommer ju en hel del folk med alla släktingar, respektive, vänner och deras barn. Jag gillar ju stilrent och enkelt men funderar på att ha ett lite annat tema till barnkalas. Får se helt enkelt vad jag orkar och hinner med. Skulle behövt ha en plan tidigare så jag kunnat förbereda bättre.
tisdag 15 februari 2011
I thank you child
All for you
Everlasting love forever skies of blue
All in your heart
Never ending just a means for start
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
With the touch of your hand
Amidst confusion I can see enough to understand
All my fears repressed
Oh lovin' you child it's the best
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
You're all & everything to me
Til the end of times you know you'll always be
Ain't no second guess
Oh you put my worried soul to rest
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
Everlasting love forever skies of blue
All in your heart
Never ending just a means for start
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
With the touch of your hand
Amidst confusion I can see enough to understand
All my fears repressed
Oh lovin' you child it's the best
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
You're all & everything to me
Til the end of times you know you'll always be
Ain't no second guess
Oh you put my worried soul to rest
Comfort in your eyes
For the warmth inside your smile
Faith's done gone astray
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
It was you who made living all worth the while
Oh I thank you my child
Elliot 3 år!
Idag är ingen vanlig dag, nej för det är min lilla gosing Elliots födelsedag!
Kan inte hjälpa att bli tårögd när jag tänker på att min lilla kille är hela 3 år. Tiden har gått så otroligt fort. Från bebis till 3-åring med allt vad det innebär. Elliot min skatt! Vi började dagen med sång och paket. Storebror hade fått köpa ett eget paket, han valde en lite gaffeltruck. Av mamma och pappa fick han Blixten McQueen legobil och en rittavla. Elias är så himla fin mot sin lillebror, frågade om han skulle hjälpa öppna paketen, kramade och sjöng. Innan vi skulle in och väcka Elliot sa han "det ska bli så spännande att gå in till Elliot med paket". Sötnos! Finns nog inget som värmer mer i mammahjärtat än att se syskonkärleken mellan barnen. Mycket bråk och tjafs också givetvis men en hel del fina stunder med. Imorse när vi hade lämnat Elias på dagis sa Elliot "Mamma jag älskar dig" och jag frågade om han älskar någon mer. "Jag älskar mamma, pappa och Elias". Gullunge.
Igår satt jag och tittade igenom en massa gamla bilder på datorn, tårögd blir man när man minns tillbaka på allt som varit. Så här minns jag tillbaka för ganska exakt 3 år och 9 månader sedan...
Denna gången planerade vi för ett syskon och jag minns att jag frågade Jesper om vi skulle skaffa en till. Knappt hann jag ställa den frågan för på första försöket blev jag gravid. Till en början var allt frid och fröjd, förutom trötthet och lite illamående. Detta varade tyvärr inte hela graviditeten utan jag mådde ganska dåligt pga jobbig arbetssituation och konstant magkatarr. Detta toppades i slutet av november med en "härlig" foglossning och halvtidssjukskrivning. Som om det inte räckte med foglossningen så fick jag dessutom ryggskott och vinterkräksjukan, den senare två gånger inom tre veckor. Det var inte så lätt med andra ord men till slut kom Du, vår älskade lilla busunge. Gick över tiden 8 dagar denna gång. Förlossningen gjorde minst lika ont som den första (hua! jag är inte gjord för att föda barn) men som tur var tog den inte lika lång tid och jag kände att jag var med hela tiden. Värkarna började exakt likadant som med storebror. Ca kl 03 på natten den 15 februari 2008 vaknade jag av lite "mensvärk", svårt att somna om men gjorde det iaf av och till. På morgonen sitter jag och äter frukost och känner att det är nog idag han kommer. Jesper lämnade Elias på dagis. Värkarna kom inte så jättetätt men de ökade iaf något under förmiddagen. Kl 12 ville jag duscha varmt och gjorde det ganska länge. Kl 13 kliver jag ur duschen och precis i den stunden då jag tar ett kliv ut ur badkaret så får jag världens värk. Och nästa kommer snabbt efter. Jesper övertalar mig att ringa förlossningen, eller han får ringa för jag kan inte prata och de tycker vi ska komma in. Under denna tid får jag värkar med täta mellanrum. Vi packar grejerna snabbt och kör till Danderyd. Bilresan är olidlig. Jag stör mig på att Jesper pratar i telefon med sin chef haha.. Vi kommer in ca 14-tiden om jag inte minns fel. Värkarna är fortfarande täta och regelbundna. Vi får installera oss på rummet och jag försöker med andning och att vara uppe men det går snart inte. Ctg:t visar efter ett tag att det är något knas och det visar sig att bebisen har bajsat och det gör att det blir oregelbundna hjärtslag, han är med andra ord lite stressad där inne. De vill ta prover på bebisen för att se att allt är ok. Allt detta är jobbigt, att folk ska hålla på och kolla hit och dit, ta prover, ja vattnet gick ju där också när de satte en elektrod på bebisens huvud. Har tagit lustgas hittills, funkar bra för mig även om man blir ganska snurrig och får lite overklighetskänslor. Till slut vill jag ha epidural då den hjälpte så bra sist. Denna gång hjälper den inte alls lika bra då narkosskötaren inte prickat rätt. Vid kl 16 kommer han för att fylla på. Han känner på olika delar av min mage och frågar "känner du här" osv och plötsligt känner jag bara att nu kommer han. Och efter 20 minuter är han ute. 50 cm lång och 3530 gram tung. Ser ut som en liten boxare tycker jag. Skönt att förlossningen är över! Vi får denna gång bo på patienthotellet på DS då det är fullt på BB Stockholm och vi är andragångsföräldrar. Funkar finemang där och vi myser i vår lilla bubbla. Det är så overkligt på något sätt att få barn. Så stort och känslosamt, helt fantastiskt givetvis. Det går inte att beskriva med ord. Dagen efter får vi åka hem till storebror Elias. Elias blev hämtad av farmor och farfar och de kommer hem till oss med honom så att han får träffa sin lillebror.
Elliot, det visste jag redan att du skulle heta långt innan du kom, behövde bara bearbeta pappa lite. Eller egentligen inte bearbeta, han var ganska mottaglig eftersom vi hade haft det som förslag när vi väntade Elias.
Du var så otroligt lätt i början. Du åt direkt och var en glupsk liten kille! Du sov något så när, du somnade iaf om du fick lite mat. Du var lugn och gosig tills du blev ungefär 8 månader. Då tog du igen allt och lite till.. jösses! Du har prövat oss och vårt tålamod många gånger men oj vad mycket du har gett oss. Vår envisa men kärleksfulla lilla tos. Du är en klok liten människa. Smart, busig, påhittig, klättrig, otroligt gosig, kärleksfull och knasig (passar bra in i den här familjen med andra ord). Du är så fin på alla sätt min lilla skatt och vi älskar dig så!
Grattis på 3-årsdagen världens bästa Elliot!
Kan inte hjälpa att bli tårögd när jag tänker på att min lilla kille är hela 3 år. Tiden har gått så otroligt fort. Från bebis till 3-åring med allt vad det innebär. Elliot min skatt! Vi började dagen med sång och paket. Storebror hade fått köpa ett eget paket, han valde en lite gaffeltruck. Av mamma och pappa fick han Blixten McQueen legobil och en rittavla. Elias är så himla fin mot sin lillebror, frågade om han skulle hjälpa öppna paketen, kramade och sjöng. Innan vi skulle in och väcka Elliot sa han "det ska bli så spännande att gå in till Elliot med paket". Sötnos! Finns nog inget som värmer mer i mammahjärtat än att se syskonkärleken mellan barnen. Mycket bråk och tjafs också givetvis men en hel del fina stunder med. Imorse när vi hade lämnat Elias på dagis sa Elliot "Mamma jag älskar dig" och jag frågade om han älskar någon mer. "Jag älskar mamma, pappa och Elias". Gullunge.
Igår satt jag och tittade igenom en massa gamla bilder på datorn, tårögd blir man när man minns tillbaka på allt som varit. Så här minns jag tillbaka för ganska exakt 3 år och 9 månader sedan...
Denna gången planerade vi för ett syskon och jag minns att jag frågade Jesper om vi skulle skaffa en till. Knappt hann jag ställa den frågan för på första försöket blev jag gravid. Till en början var allt frid och fröjd, förutom trötthet och lite illamående. Detta varade tyvärr inte hela graviditeten utan jag mådde ganska dåligt pga jobbig arbetssituation och konstant magkatarr. Detta toppades i slutet av november med en "härlig" foglossning och halvtidssjukskrivning. Som om det inte räckte med foglossningen så fick jag dessutom ryggskott och vinterkräksjukan, den senare två gånger inom tre veckor. Det var inte så lätt med andra ord men till slut kom Du, vår älskade lilla busunge. Gick över tiden 8 dagar denna gång. Förlossningen gjorde minst lika ont som den första (hua! jag är inte gjord för att föda barn) men som tur var tog den inte lika lång tid och jag kände att jag var med hela tiden. Värkarna började exakt likadant som med storebror. Ca kl 03 på natten den 15 februari 2008 vaknade jag av lite "mensvärk", svårt att somna om men gjorde det iaf av och till. På morgonen sitter jag och äter frukost och känner att det är nog idag han kommer. Jesper lämnade Elias på dagis. Värkarna kom inte så jättetätt men de ökade iaf något under förmiddagen. Kl 12 ville jag duscha varmt och gjorde det ganska länge. Kl 13 kliver jag ur duschen och precis i den stunden då jag tar ett kliv ut ur badkaret så får jag världens värk. Och nästa kommer snabbt efter. Jesper övertalar mig att ringa förlossningen, eller han får ringa för jag kan inte prata och de tycker vi ska komma in. Under denna tid får jag värkar med täta mellanrum. Vi packar grejerna snabbt och kör till Danderyd. Bilresan är olidlig. Jag stör mig på att Jesper pratar i telefon med sin chef haha.. Vi kommer in ca 14-tiden om jag inte minns fel. Värkarna är fortfarande täta och regelbundna. Vi får installera oss på rummet och jag försöker med andning och att vara uppe men det går snart inte. Ctg:t visar efter ett tag att det är något knas och det visar sig att bebisen har bajsat och det gör att det blir oregelbundna hjärtslag, han är med andra ord lite stressad där inne. De vill ta prover på bebisen för att se att allt är ok. Allt detta är jobbigt, att folk ska hålla på och kolla hit och dit, ta prover, ja vattnet gick ju där också när de satte en elektrod på bebisens huvud. Har tagit lustgas hittills, funkar bra för mig även om man blir ganska snurrig och får lite overklighetskänslor. Till slut vill jag ha epidural då den hjälpte så bra sist. Denna gång hjälper den inte alls lika bra då narkosskötaren inte prickat rätt. Vid kl 16 kommer han för att fylla på. Han känner på olika delar av min mage och frågar "känner du här" osv och plötsligt känner jag bara att nu kommer han. Och efter 20 minuter är han ute. 50 cm lång och 3530 gram tung. Ser ut som en liten boxare tycker jag. Skönt att förlossningen är över! Vi får denna gång bo på patienthotellet på DS då det är fullt på BB Stockholm och vi är andragångsföräldrar. Funkar finemang där och vi myser i vår lilla bubbla. Det är så overkligt på något sätt att få barn. Så stort och känslosamt, helt fantastiskt givetvis. Det går inte att beskriva med ord. Dagen efter får vi åka hem till storebror Elias. Elias blev hämtad av farmor och farfar och de kommer hem till oss med honom så att han får träffa sin lillebror.
Elliot, det visste jag redan att du skulle heta långt innan du kom, behövde bara bearbeta pappa lite. Eller egentligen inte bearbeta, han var ganska mottaglig eftersom vi hade haft det som förslag när vi väntade Elias.
Du var så otroligt lätt i början. Du åt direkt och var en glupsk liten kille! Du sov något så när, du somnade iaf om du fick lite mat. Du var lugn och gosig tills du blev ungefär 8 månader. Då tog du igen allt och lite till.. jösses! Du har prövat oss och vårt tålamod många gånger men oj vad mycket du har gett oss. Vår envisa men kärleksfulla lilla tos. Du är en klok liten människa. Smart, busig, påhittig, klättrig, otroligt gosig, kärleksfull och knasig (passar bra in i den här familjen med andra ord). Du är så fin på alla sätt min lilla skatt och vi älskar dig så!
Grattis på 3-årsdagen världens bästa Elliot!
måndag 14 februari 2011
Kärlek
Alla hjärtans dag.. trevligt att det finns en sådan dag men det är för kommersiellt tycker jag. Alla dagar borde vara alla hjärtans dag. Man ska alltid säga till dem man tycker om att man älskar dem. Lättare sagt än gjort kanske. Jag borde säga det oftare till personer jag tycker om men ibland är det svårt. Som tur är så har jag många i mitt liv som jag älskar och som jag tror eller vet älskar mig. Lycka. Därför vill jag passa på att säga till dem som jag tror läser här.. vänner och familj. Tack för att just Ni finns i mitt liv.
Störst av allt är kärleken!
Störst av allt är kärleken!
söndag 13 februari 2011
Sjuk igen...
Ja då blev jag givetvis sjuk igen. Misstänker halsfluss då jag knappt sovit på två nätter i rad nu. Fruktansvärt ont i halsen. Lite feberkänsla men då jag tagit ibuprofen och Alvedon mot smärtan så har väl den eventuella febern gett med sig. Knappt orkar någonting på hela helgen, legat mest i sängen/soffan och slumrat till. Vidrigt är det iaf och efter en till hemsk natt ringde jag till närakuten och ska dit om några timmar. Får vi se vad doktorn har att säga. Jag återkommer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

