Mellan månen och mitt fönster

Sitter här i min ensamhet. Sambon är ju som bekant bortrest. Ute är det mörkt och gatorna är täckta av ett tunt snötäcke. Livet är stort, ibland ganska litet. Jag är trött och därav mycket filosofisk och allt är tydligt och klart (eller inte). Spotify går på högvarv. Jag kom att tänka på en text av Peter LeMarc som jag skickade till någon som står mig nära när denne mådde väldigt dåligt. Det var som tur är många år sedan och livet är mycket ljusare nu. Aldrig en dans på rosor men ljusår från den mörka plats där vi en gång var. Och det är jag otroligt glad för. Själsfränder växer inte på träd.


Mellan månen och mitt fönster av Peter LeMarc

Jag vet hur det känns
För jag har varit där 
Mellan månen och mitt fönster finns en bro 
Kom och gå med mej
Fall ner som ett barn 
Jag är skuggan som du jämt kan anförtro

Jag tänker inte stilla se dej gå isär
Jag tänker gå ett steg bakom dej, finnas där 
Jag är ditt rakblad och din vän, vad du än tror 
Och mellan månen och mitt fönster finns en bro

Varför spjärna emot?
Varför vandra vill?
Mellan månen och mitt fönster finns en bro 
Låt natten ha sin gång
All den tid det tar 
Det måste regna för att nåt ska kunna gro

Jag ville också glida bort och suddas ut
Jag ljög vackert för mej själv precis som du
Lika rädd för denna rädsla utan ro
Men mellan månen och mitt fönster finns en bro