Min vardag och mina intressen. En ganska blandad kompott. Gott och blandat.
måndag 7 mars 2011
800!!!
Wow.. 800 klick till min lilla blogg. Tack!
onsdag 2 mars 2011
Just an ordinary wednesday
Ja precis vad det är, en vanlig onsdag. Livet bara rullar på, man jobbar, hämtar barn på dagis, lagar lite halvtrist vardagsmat, diskar, plockar, ritar några dinosaurier och pussar barn. Inte fy skam egentligen. Känns lite som den där reklamen med Mads Mikkelsen, den där som David Hellenius gjorde en skön parodi på. Dagarna du minns heter den visst.
Fick ett par kommentarer på förra inlägget. Ingen som skrivit här i kommentarsfältet men tack iaf för lite feedback! Vore såklart kul om fler kommenterade men jag ska inte fiska efter det ngt mer.. ni är så tysta där ni sitter bakom era datorskärmar eller mobiler, vad ni nu surfar från.
Denna månad blir verkligen ett stort test. Fick en skitlön rent ut sagt med alla sjukdomar och vabbande. Tur att det räcker till räkningarna i alla fall. Utmaningen blir att laga billig mat till den 20:e ungefär. Såå, vem vill bjuda min lilla familj på middag, vi kommer tacksamt och äter ;)
Har iofs lite pengar från Försäkringskassan som jag kommer få men det kan ju dröja upp till en månad i värsta fall. För det mesta har de varit ganska så snabba men det kanske är många sjuka nu som begär pengar och då kan det ju dröja. Ja ja.. billig mat borde inte vara så svårt egentligen. Jag är bara lite för ambitiös med matlagningen tror jag. Man kan ju alltid laga korv och makaroner m m. Men fortfarande försöker jag tänka på att laga mat från grunden i största möjliga mån, nyttigt osv. Eventuellt får vi middagsgäster på lördag och som tur är har jag en hel fläskkarré i frysen som vi kan köra i lergrytan, har ett riktigt toppenrecept som är enkelt för just detta. Slog till på lite billiga jordärtskockor igår, det kan bli en soppa. Det här blir kul! Gillar utmaningar! Något som är kul är när min jobbarkompis M t ex säger "vad ska man laga för mat ikväll då?". Då kan jag alltid hitta på något tips. Eller om någon säger "jag har kyckling, bacon och lök hemma, vad kan man göra av det".. åhh då sätter mattänkarknölarna igång!
Så då kan jag utmana mig själv lite. Detta finns just nu i frysen: ca 1,2 kg benfri fläskkarré, 5 portionsbitar lax, fiskpinnar, 2 fläskkotletter, tärnad kassler, skivad kassler, ca 400 gr nötfärs, 500 gr fläskfärs, en jättepåse skalade räkor, 1 pkt alaska pollock, 1 pkt kotlettbacon, färdigstekta (hemlagade) plättar, 2 kg kycklingben, 1 kg kycklingfilé, en påse riven ost och sist men inte minst en matlåda med köttbullar i tomatsås som borde räcka till familjen en middag. Inte så tokigt, känns inte som man är fattig längre! I kylen behöver det fyllas på med lök, vitlök, rotfrukter och kanske någon annan grönsak. I skafferiet finns lite basvaror som ris, bulgur, pasta men där behöver det också fyllas på med lite billiga grejer som krossade och hela tomater på burk, spaghetti, buljongtärningar o s v. Finns en del bönor, kikärtor, majs. Även i frysen finns lite grönsaker så dem kan man ju försöka använda. Just det.. på Lidl finns t ex grana padano till bra pris. De har ju även mina favoriter keso och kesella som är bra och billigt. Ja man kan fynda en hel del där, grönsaker m m.
Så här kommer ett första förslag på middagar framöver:
Onsdag (idag): Texmexinspirerad korvgryta med bulgur
Torsdag: Jordärtskockssoppa med timjan? (hela familjen ska på hockey imorgon så det måste gå ganska fort). Någon sorts bröd till, vet inte om barnen kommer gilla soppan.
Fredag: Kycklingspett? kyckling i pitabröd? Något med kyckling iaf. (har pitabröd i frysen)
Lördag: Helstekt fläskkarré i lergryta, pressad potatis, gräddsås och gelé till (jag längtar!)
Söndag: Marinerade kycklingben i ugn, ris/bulgur och grönsaker alt. ratatouille
Måndag: Minestrone med kassler
Tisdag: Lax till övriga familjen/fläskkotletter till mig
Onsdag: Omelett med halloumiost, ev. ngt bröd till (har hembakad focaccia i frysen), grönsaker
Torsdag: Pannbiffar (stor sats, blandar nöt- och fläskfärsen) , stekt lök, kokt potatis
Fredag: Varma mackor? Hemlagad pizza? köttbullar i tomatsås?
Bra va?
Fick ett par kommentarer på förra inlägget. Ingen som skrivit här i kommentarsfältet men tack iaf för lite feedback! Vore såklart kul om fler kommenterade men jag ska inte fiska efter det ngt mer.. ni är så tysta där ni sitter bakom era datorskärmar eller mobiler, vad ni nu surfar från.
Denna månad blir verkligen ett stort test. Fick en skitlön rent ut sagt med alla sjukdomar och vabbande. Tur att det räcker till räkningarna i alla fall. Utmaningen blir att laga billig mat till den 20:e ungefär. Såå, vem vill bjuda min lilla familj på middag, vi kommer tacksamt och äter ;)
Har iofs lite pengar från Försäkringskassan som jag kommer få men det kan ju dröja upp till en månad i värsta fall. För det mesta har de varit ganska så snabba men det kanske är många sjuka nu som begär pengar och då kan det ju dröja. Ja ja.. billig mat borde inte vara så svårt egentligen. Jag är bara lite för ambitiös med matlagningen tror jag. Man kan ju alltid laga korv och makaroner m m. Men fortfarande försöker jag tänka på att laga mat från grunden i största möjliga mån, nyttigt osv. Eventuellt får vi middagsgäster på lördag och som tur är har jag en hel fläskkarré i frysen som vi kan köra i lergrytan, har ett riktigt toppenrecept som är enkelt för just detta. Slog till på lite billiga jordärtskockor igår, det kan bli en soppa. Det här blir kul! Gillar utmaningar! Något som är kul är när min jobbarkompis M t ex säger "vad ska man laga för mat ikväll då?". Då kan jag alltid hitta på något tips. Eller om någon säger "jag har kyckling, bacon och lök hemma, vad kan man göra av det".. åhh då sätter mattänkarknölarna igång!
Så då kan jag utmana mig själv lite. Detta finns just nu i frysen: ca 1,2 kg benfri fläskkarré, 5 portionsbitar lax, fiskpinnar, 2 fläskkotletter, tärnad kassler, skivad kassler, ca 400 gr nötfärs, 500 gr fläskfärs, en jättepåse skalade räkor, 1 pkt alaska pollock, 1 pkt kotlettbacon, färdigstekta (hemlagade) plättar, 2 kg kycklingben, 1 kg kycklingfilé, en påse riven ost och sist men inte minst en matlåda med köttbullar i tomatsås som borde räcka till familjen en middag. Inte så tokigt, känns inte som man är fattig längre! I kylen behöver det fyllas på med lök, vitlök, rotfrukter och kanske någon annan grönsak. I skafferiet finns lite basvaror som ris, bulgur, pasta men där behöver det också fyllas på med lite billiga grejer som krossade och hela tomater på burk, spaghetti, buljongtärningar o s v. Finns en del bönor, kikärtor, majs. Även i frysen finns lite grönsaker så dem kan man ju försöka använda. Just det.. på Lidl finns t ex grana padano till bra pris. De har ju även mina favoriter keso och kesella som är bra och billigt. Ja man kan fynda en hel del där, grönsaker m m.
Så här kommer ett första förslag på middagar framöver:
Onsdag (idag): Texmexinspirerad korvgryta med bulgur
Torsdag: Jordärtskockssoppa med timjan? (hela familjen ska på hockey imorgon så det måste gå ganska fort). Någon sorts bröd till, vet inte om barnen kommer gilla soppan.
Fredag: Kycklingspett? kyckling i pitabröd? Något med kyckling iaf. (har pitabröd i frysen)
Lördag: Helstekt fläskkarré i lergryta, pressad potatis, gräddsås och gelé till (jag längtar!)
Söndag: Marinerade kycklingben i ugn, ris/bulgur och grönsaker alt. ratatouille
Måndag: Minestrone med kassler
Tisdag: Lax till övriga familjen/fläskkotletter till mig
Onsdag: Omelett med halloumiost, ev. ngt bröd till (har hembakad focaccia i frysen), grönsaker
Torsdag: Pannbiffar (stor sats, blandar nöt- och fläskfärsen) , stekt lök, kokt potatis
Fredag: Varma mackor? Hemlagad pizza? köttbullar i tomatsås?
Bra va?
![]() |
| Den som spar den har... |
tisdag 1 mars 2011
Tankar så här på kvällskvisten....
Jag måste fundera på varför det alltid är "ett steg framåt, två steg bakåt" för mig. Varför misslyckas jag alltid? Jag vet ju svaret men jag har ingen plan A, B eller C för detta. Har iofs kanske haft någon vag plan men inte gjort som jag tänkt. Det typiska för mig brukar vara att jag är allt från ganska till jätte laddad/taggad/motiverad till att försöka gå ner i vikt/bli mer hälsosam/börja träna/äta bättre osv. Det funkar superbra i allt mellan två dagar till två-tre veckor. Sedan kommer dippen. Allt som oftast bli jag sjuk och tappar suget och motivationen. Helt enkelt för att jag inte mår bra och inte orkar bry mig eller inte kan äta så som jag tänkt. När jag inte äter som jag tänkt eller faller dit och äter en massa skit/onyttigheter så känns det som att allt är förlorat. Då kan man lika gärna gräva ett djupare hål typ. Så otroligt dumt. Om jag nu har en dålig dag så borde jag låta det stanna där. Vad gör en dag av alla mina resterande dagar egentligen? men en skitdag blir lätt till två. Sker skitdagen på en måndag så är ju hela veckan misslyckad och jag kan inte börja om på en onsdag. När jag skriver detta så inser jag ju hur dumt allt det här låter. Ursäkt efter ursäkt. Och efter varje misslyckande känner jag mig bara mer misslyckad, kommer jag någonsin nå mina mål? Jag har nog gett upp hoppet om min "drömkropp", efter att ha misskött min kropp i många år och varit gravid och fött två barn så kommer kroppen nog aldrig bli som jag vill. Men hoppet är såklart inte ute, jag kan få en mycket bättre kropp än vad jag har idag men det kommer krävas hårt arbete.
Jag ska dela med mig av något jobbigt (för mig). Jag har hela mitt liv lidit av ett så lågt självförtroende och självkänsla. Eller jag vet inte. Jag tycker att jag har en del fina kvaliteter men det är mer inombords. Jag kan tycka att jag har fina ögon eller så också men jag kan nog inte ens räkna fem saker som jag gillar med mitt utseende, ja max fem då. Är det inte helt jäkla galet att en människa (ett mirakel i sig att man blivit till och överlevt hittills) på denna jord som har allt för sig, alla möjligheter till ett lyckligt liv och så är det något så "fjuttigt" som hindrar. När det finns miljoner människor vars största problem är att överleva dagen och försöka få i sig någon näring eller kanske ens vatten, ja då sitter jag här och mår dåligt över min kropp. Visst, allting är relativt och min värld består av detta och en annans av något annat men ändå.. får mig att fundera.
Flera gånger har jag läst om kvinnor som får en helt annan relation till sin kropp efter att ha fött barn. Visst kan jag känna att jag inte bryr mig på samma sätt längre. Lite har man mognat och jag är inte deprimerad över mitt utseende. Det gör mig inte så värst mycket heller att brösten inte är som de en gång var, konstigt nog. Ok, jag skulle vara mycket gladare om de inte hade förändrats ett dugg men det är inte heela världen. Jag har heller inte fått bristningar efter graviditeterna och det känns skönt. Men min kropp var "förstörd" (i mina ögon) innan jag blev gravid ändå. Jag har alltid trott att lösningen på mina problem är om jag bara blir smal. Det är lösningen på allt. Då kommer jag kunna ha alla de kläder jag vill. Alla kommer tycka om mig. Jag kommer gå på rosa moln. Allt kommer ordna sig. Och nej jag är inte dum i huvudet. Såklart det inte stämmer, det vet jag realistiskt också. Detta är inget jag går och tänker på 100% av tiden heller. Jag har ett liv och en massa andra saker att lägga energi på. MEN att må dåligt över sig själv är något som jag återkommer till och har gjort hela mitt medvetna liv.
Det började redan i ungefär första-andra klass. Jag var blyg och tyst. Blev mobbad av en tuff kille. Jag var rund som liten och detta fick man höra redan från fröken och klasskompisarna. Jag gick dessutom i en liten klass och vi hängde ihop från förskolan upp till högstadiet i princip. Man blev stämplad som den som var lite tjock och som ingen ville ha typ. Jag minns fortfarande de få (kanske 2-3 ggr) under mellan- och högstadiet som jag på omvägar fick höra att någon hade sagt att jag var lite söt. Shit, vilken lycka och vad det betydde mycket då. Men att jag fortfarande minns var jag befann mig och vad som hade sagts säger väl allt egentligen. Så sorgligt samtidigt. Jag kände mig så otroligt ensam i min lilla värld. Jag hade två tjejkompisar, vi var varandras rivaler och skitelaka mot varandra många gånger. Tre tjejer gick helt enkelt inte ihop. Men de andra två var smala och mer populära hos killarna. Jag var alltid utanför.
Min mamma har under hela min uppväxt (och fortfarande) också varit missnöjd med sig själv. Då är det inte så svårt att förstå att lilla blyga jag inte fick världens självförtroende.
Jag bantade första gången när jag var 11-12 år minns jag, detta var ca 1992-93. Hur sjukt är inte det? Jag minns hur jag tänkte att jag inte skulle äta stekt mat och inte så mycket av maten. Och inget godis eller glass. Minns inte hur länge det varade men anledningen till detta var att jag hörde att vi skulle på hälsokontroll hos skolsköterskan för VÄGNING och mätning. Vägning.. min största fasa. Vågen. Fy. Jag har för mig att jag lyckades gå ner ett par kilo och att vikten ansågs vara inom normalvikt. Jag normalviktig? känns inte som det stämmer. Jag tyckte alltid jag var för tjock och hade fått det bekräftat av andra.
Så det är inte konstigt att man blir störd i sin kroppsuppfattning. Vad mycket skada några människors kommentarer och elakheter kan orsaka. Sorgligt och otroligt trist. Jag kämpar fortfarande med allt detta. Jag lider förstås inte av att jag blev kallad tjock osv men dessa saker har satt sina spår. Jag vill inte att mina killar ska få dåligt självförtroende. Jag säger alltid till dem när de gjort något bra men försöker att inte betona det "duktiga" hela tiden även om det är svårt. Och det går inte en dag utan att barnen vet om att de är älskade och fina. Tycker det är fint att även deras pappa säger dessa saker. T ex kan han säga "Elias, du har så himla fina ögon". Det tycker jag är fint. Kan inte ens tänka att min pappa någonsin skulle sagt något sådant till mig. Tror aldrig ens att han sagt att jag är söt, fin eller vacker. Han har inte gett mig någon bekräftelse alls och där kommer nästa stora problem i mitt liv. Men jag ska inte gå in på det. Inte ikväll.
Jag ska dela med mig av något jobbigt (för mig). Jag har hela mitt liv lidit av ett så lågt självförtroende och självkänsla. Eller jag vet inte. Jag tycker att jag har en del fina kvaliteter men det är mer inombords. Jag kan tycka att jag har fina ögon eller så också men jag kan nog inte ens räkna fem saker som jag gillar med mitt utseende, ja max fem då. Är det inte helt jäkla galet att en människa (ett mirakel i sig att man blivit till och överlevt hittills) på denna jord som har allt för sig, alla möjligheter till ett lyckligt liv och så är det något så "fjuttigt" som hindrar. När det finns miljoner människor vars största problem är att överleva dagen och försöka få i sig någon näring eller kanske ens vatten, ja då sitter jag här och mår dåligt över min kropp. Visst, allting är relativt och min värld består av detta och en annans av något annat men ändå.. får mig att fundera.
Flera gånger har jag läst om kvinnor som får en helt annan relation till sin kropp efter att ha fött barn. Visst kan jag känna att jag inte bryr mig på samma sätt längre. Lite har man mognat och jag är inte deprimerad över mitt utseende. Det gör mig inte så värst mycket heller att brösten inte är som de en gång var, konstigt nog. Ok, jag skulle vara mycket gladare om de inte hade förändrats ett dugg men det är inte heela världen. Jag har heller inte fått bristningar efter graviditeterna och det känns skönt. Men min kropp var "förstörd" (i mina ögon) innan jag blev gravid ändå. Jag har alltid trott att lösningen på mina problem är om jag bara blir smal. Det är lösningen på allt. Då kommer jag kunna ha alla de kläder jag vill. Alla kommer tycka om mig. Jag kommer gå på rosa moln. Allt kommer ordna sig. Och nej jag är inte dum i huvudet. Såklart det inte stämmer, det vet jag realistiskt också. Detta är inget jag går och tänker på 100% av tiden heller. Jag har ett liv och en massa andra saker att lägga energi på. MEN att må dåligt över sig själv är något som jag återkommer till och har gjort hela mitt medvetna liv.
Det började redan i ungefär första-andra klass. Jag var blyg och tyst. Blev mobbad av en tuff kille. Jag var rund som liten och detta fick man höra redan från fröken och klasskompisarna. Jag gick dessutom i en liten klass och vi hängde ihop från förskolan upp till högstadiet i princip. Man blev stämplad som den som var lite tjock och som ingen ville ha typ. Jag minns fortfarande de få (kanske 2-3 ggr) under mellan- och högstadiet som jag på omvägar fick höra att någon hade sagt att jag var lite söt. Shit, vilken lycka och vad det betydde mycket då. Men att jag fortfarande minns var jag befann mig och vad som hade sagts säger väl allt egentligen. Så sorgligt samtidigt. Jag kände mig så otroligt ensam i min lilla värld. Jag hade två tjejkompisar, vi var varandras rivaler och skitelaka mot varandra många gånger. Tre tjejer gick helt enkelt inte ihop. Men de andra två var smala och mer populära hos killarna. Jag var alltid utanför.
Min mamma har under hela min uppväxt (och fortfarande) också varit missnöjd med sig själv. Då är det inte så svårt att förstå att lilla blyga jag inte fick världens självförtroende.
Jag bantade första gången när jag var 11-12 år minns jag, detta var ca 1992-93. Hur sjukt är inte det? Jag minns hur jag tänkte att jag inte skulle äta stekt mat och inte så mycket av maten. Och inget godis eller glass. Minns inte hur länge det varade men anledningen till detta var att jag hörde att vi skulle på hälsokontroll hos skolsköterskan för VÄGNING och mätning. Vägning.. min största fasa. Vågen. Fy. Jag har för mig att jag lyckades gå ner ett par kilo och att vikten ansågs vara inom normalvikt. Jag normalviktig? känns inte som det stämmer. Jag tyckte alltid jag var för tjock och hade fått det bekräftat av andra.
Så det är inte konstigt att man blir störd i sin kroppsuppfattning. Vad mycket skada några människors kommentarer och elakheter kan orsaka. Sorgligt och otroligt trist. Jag kämpar fortfarande med allt detta. Jag lider förstås inte av att jag blev kallad tjock osv men dessa saker har satt sina spår. Jag vill inte att mina killar ska få dåligt självförtroende. Jag säger alltid till dem när de gjort något bra men försöker att inte betona det "duktiga" hela tiden även om det är svårt. Och det går inte en dag utan att barnen vet om att de är älskade och fina. Tycker det är fint att även deras pappa säger dessa saker. T ex kan han säga "Elias, du har så himla fina ögon". Det tycker jag är fint. Kan inte ens tänka att min pappa någonsin skulle sagt något sådant till mig. Tror aldrig ens att han sagt att jag är söt, fin eller vacker. Han har inte gett mig någon bekräftelse alls och där kommer nästa stora problem i mitt liv. Men jag ska inte gå in på det. Inte ikväll.
Inspiration tack!
Idag är en tung dag. Känner inte för någonting alls. Denna vecka skulle ju bli min comeback men nu känns det bara tungt. Ingen lust till något alls. Igår åt jag bra mat, en onödig brödbit slank ner alltför sent på kvällen dock. Konstigt för jag är ingen "mackmänniska" egentligen. Brukar inte äta så sent som jag gjorde igår heller egentligen men men.. Tog mig iaf till Friskis och jympapasset igår. Tungt var det efter alla sjukdomsdagar och slappande. Har nog ändå behövt ta en den pausen men nu blir det uppförsbacke och kämpande igen. Svårt bara när motivationen och inspirationen tryter. Nu behöver jag plocka upp alla resurser jag har, alla mina "verktyg"..
Kom igen nu då!!!!
Vad behöver jag för att det ska gå bra? Hmm.. inspiration får jag från några bloggar, t ex Olga, Annika. Sedan behöver jag realistiska mål; delmål och lite långsiktiga. Bra planering med mat och träning. Ok, det är inte så svårt egentligen och allt det här har jag egentligen gjort om och om igen. Är bara så satans trött idag (ursäkta språket). Kortsiktig lösning idag: ta det lugnt, inte stressa upp mig för allt. Ska helt enkelt ta mig igenom denna dag. Försöka gå lägga mig tidigt ikväll o ladda batterierna igen. Andra åtgärd: Måste planera och handla mat, då brukar det mesta kännas lättare och lite enklare. Det ordnar sig.
Kom igen nu då!!!!
Vad behöver jag för att det ska gå bra? Hmm.. inspiration får jag från några bloggar, t ex Olga, Annika. Sedan behöver jag realistiska mål; delmål och lite långsiktiga. Bra planering med mat och träning. Ok, det är inte så svårt egentligen och allt det här har jag egentligen gjort om och om igen. Är bara så satans trött idag (ursäkta språket). Kortsiktig lösning idag: ta det lugnt, inte stressa upp mig för allt. Ska helt enkelt ta mig igenom denna dag. Försöka gå lägga mig tidigt ikväll o ladda batterierna igen. Andra åtgärd: Måste planera och handla mat, då brukar det mesta kännas lättare och lite enklare. Det ordnar sig.
fredag 25 februari 2011
Några bilder...
| Äppelplättar |
| Kyckling-, tomat- och avokadosallad med keso |
| Mina fina ljuskoppar |
| Fikabordet från helgens kalas. Tårtan blev inte så bra som jag hade tänkt men den smakade iaf gott! |
Herrgårdsweekend
Längtar till vår herrgårdsweekend imorgon. Denna gång ska vi åka till Söderfors herrgård utanför Uppsala någonstans. Får väl se vad recensionen blir denna gång. Vi har under de senaste fyra åren hunnit besöka Friiberghs herrgård, Skebo herrgård och senaste var Gimo herrgård.
Friiberghs var helt underbart. Jättefint ställe, otroligt proffsig och serviceminded personal. God mat. Jag var gravid när vi var är och till maten fick jag olika alkoholfria viner och speciella ostar som jag kunde äta. Det kändes trevligt att få den omtanken. Vi fick även massage i spat, dock var det inte så gravidanpassat och kändes som man inte riktigt fick valuta för pengarna. Men det var ändå skönt att bara få vara i lugnet som rådde på Friiberghs. Helt fantastisk natur. Rekommenderas varmt.
Skebo var ett mindre ställe och vi var där mitt i kalla vintern. Fanns inte så jättemycket roligt att göra just den årstiden. De hade en liten pool och bastu i en ombyggd gammal lada och vi lyckades tajma in vår tid när ingen annan var där så vi fick hela stället för oss själva vilket var toppen. Rummet vi fick var inte så speciellt, var nog sämsta rummet av alla ställena men maten på Skebo var helt grym och något utöver det vanliga. Köket hade dessutom denna kväll räknat fel så vi fick en extra rätt (inte mig emot!). Denna helg var det också morotstema och alla rätter innehöll morot i någon form. All mat var från lokala mejerier/gårdar och det smakade riktigt gott. Bra personal här också om jag minns rätt.
Gimo utanför Uppsala var ganska bra också. Trevlig natur runt omkring och lite mer att se. De hade en badtunna och bastu vid vattnet som man kunde boka. Vi gjorde detta och det var superhärligt. Dock en liten miss att alla andra som hyrde kajak passerade badtunnan så man blev lite störd faktiskt. Maten här var inget speciellt tyckte jag. Godkänt men inte så mycket mer.
Så nu återstår att se vad Söderfors har att erbjuda. Nu är det ju mitt i vintern så det begränsar ju lite vad gäller att vara utomhus. De har heller inget spa. Bastu och gym finns tydligen så får se vad vi har lust med. Alla herrgårdarna ovan har haft afternoon tea vid ankomst. På vissa ställen har vi fått något på rummet, t ex en chokladbit eller/och mousserande vin. Ibland har det ingått en fördrink innan en trerätters meny. Vi har inte fått välja mat utan det har varit en förbestämd meny och viner har man fått betala extra för. Friiberghs var en present från Jespers föräldrar den hösten som jag var gravid med Elliot, alltså hösten 2007. De andra herrgårdarna har ingått i Smartbox som vi också fått i present. Jag gav en sådan till Jesper i 30-årspresent. Ska i alla fall bli otroligt skönt att bara komma bort lite och äta och sova i lugn och ro.. saker man kanske tar för givet när man inte har barn.
Jag kör en liten omstart av det nyttigare livet efter denna helg. Lite svårt att börja om mitt i veckan och jag känner inte riktigt att energin kommit tillbaka helt hundra efter alla sjukdomar som varit. Så nu laddar jag batterierna under helgen, äter vad jag är sugen på och vill och sen kör jag hårt. Nu står det skrivet så då måste jag hålla det! Nästa vecka blir det alltså återgång till bra matvanor och komma igång med träningen igen... tungt men det ska göras!
Friiberghs var helt underbart. Jättefint ställe, otroligt proffsig och serviceminded personal. God mat. Jag var gravid när vi var är och till maten fick jag olika alkoholfria viner och speciella ostar som jag kunde äta. Det kändes trevligt att få den omtanken. Vi fick även massage i spat, dock var det inte så gravidanpassat och kändes som man inte riktigt fick valuta för pengarna. Men det var ändå skönt att bara få vara i lugnet som rådde på Friiberghs. Helt fantastisk natur. Rekommenderas varmt.
Skebo var ett mindre ställe och vi var där mitt i kalla vintern. Fanns inte så jättemycket roligt att göra just den årstiden. De hade en liten pool och bastu i en ombyggd gammal lada och vi lyckades tajma in vår tid när ingen annan var där så vi fick hela stället för oss själva vilket var toppen. Rummet vi fick var inte så speciellt, var nog sämsta rummet av alla ställena men maten på Skebo var helt grym och något utöver det vanliga. Köket hade dessutom denna kväll räknat fel så vi fick en extra rätt (inte mig emot!). Denna helg var det också morotstema och alla rätter innehöll morot i någon form. All mat var från lokala mejerier/gårdar och det smakade riktigt gott. Bra personal här också om jag minns rätt.
Gimo utanför Uppsala var ganska bra också. Trevlig natur runt omkring och lite mer att se. De hade en badtunna och bastu vid vattnet som man kunde boka. Vi gjorde detta och det var superhärligt. Dock en liten miss att alla andra som hyrde kajak passerade badtunnan så man blev lite störd faktiskt. Maten här var inget speciellt tyckte jag. Godkänt men inte så mycket mer.
Så nu återstår att se vad Söderfors har att erbjuda. Nu är det ju mitt i vintern så det begränsar ju lite vad gäller att vara utomhus. De har heller inget spa. Bastu och gym finns tydligen så får se vad vi har lust med. Alla herrgårdarna ovan har haft afternoon tea vid ankomst. På vissa ställen har vi fått något på rummet, t ex en chokladbit eller/och mousserande vin. Ibland har det ingått en fördrink innan en trerätters meny. Vi har inte fått välja mat utan det har varit en förbestämd meny och viner har man fått betala extra för. Friiberghs var en present från Jespers föräldrar den hösten som jag var gravid med Elliot, alltså hösten 2007. De andra herrgårdarna har ingått i Smartbox som vi också fått i present. Jag gav en sådan till Jesper i 30-årspresent. Ska i alla fall bli otroligt skönt att bara komma bort lite och äta och sova i lugn och ro.. saker man kanske tar för givet när man inte har barn.
Jag kör en liten omstart av det nyttigare livet efter denna helg. Lite svårt att börja om mitt i veckan och jag känner inte riktigt att energin kommit tillbaka helt hundra efter alla sjukdomar som varit. Så nu laddar jag batterierna under helgen, äter vad jag är sugen på och vill och sen kör jag hårt. Nu står det skrivet så då måste jag hålla det! Nästa vecka blir det alltså återgång till bra matvanor och komma igång med träningen igen... tungt men det ska göras!
TREVLIG HELG!!!
torsdag 24 februari 2011
Kalas, Rorri och lemon curd
Jag har nog glömt rapportera om förra helgens fikakalas. Pga av alla sjukdomar var jag inte riktigt inspirerad till något bak och hade inte funderat på något speciellt. Brukar annars vara ganska välplanerad och speciellt till kalas brukar jag ha tänkt ut något i förväg. Onsdag eller torsdag förra veckan började idéerna komma och även baklusten. Det enda Elliot önskade sig var en "Rorri"-tårta och jag fick ur honom "jordgubbssmak". Jag önskar att jag skulle haft tid och ork att lära mig mer om hur man gör fina tårtdekorationer men det har inte blivit av. Då kom jag på idén att täcka tårtan med marsipan som jag färgar i samma röda färg som "Rorri" och sedan kan jag lägga på Elliots lilla leksaksbil på toppen. Det var utgångpunkten. Sedan kom färgtemat, svart, röd och vit. Sedan började jag fundera på allt jag ville baka - ett dessertbord skulle det bli. Så fredagkvällen och lördag förmiddag blev det en hel del bakning. På dessertbordet blev det en tvåvåningstårta (första gången) gjord av hembakade sockerkaksbottnar med citron, hemgjord lemon curd (så god!) på första lagret, Ekströms jordgubbsmousse med yoghurt på andra lagret och på toppen och runt omkring tårtan blev det vispgrädde. Och sedan det mörkrosa marsipanlocket. Fick tyvärr inte till den röda färgen så den blev mörkrosa. Skarvarna blev inte så bra men tårtan blev riktigt god och fräsch! Förutom tårtan blev det minicitronbiskvier med vit choklad, cake pops av kladdkaka och vit choklad, non stop chocolate cookies, köpta singoallakex (passade så bra med färgtemat) och mina supersmarriga citroncupcakes fyllda med rårörda hallon och vit chokladfrosting. Jag fyllde även tre stilrena och enkla glas med varsin godissort; sockerbitar, ferraribilar och lakritsbåtar och det knöt färgtemat ihop. På cake popsen knöt jag smala band i rött, svart och vitt. Svarta servetter. Denna gång papperstallrikar med racerbilar med mycket svart och rött. Gillar inte alls att servera på papperstallrikar men vi var ganska många och det passade till just detta kalas. Dessutom slapp vi lite disk. Dessertbordet blev inte exakt lika fint som i min fantasi men jag är supernöjd iaf. Jag har så många idéer och man lär sig ju av varje gång man gör något sådant här.
Det blev kvar en del lemon curd (gjorde dubbel sats för säkerhets skull) så jag tog med mig den till jobbet idag och det blev supergott på cream crackers till eftermiddagsfikat! Lemon curd är för övrigt jättegott blandad i grädde som man kan ha som fyllning eller topping på en tårta, på scones, i efterrätter och cupcakes. Jag hade lite av curden i smörkrämen till citronbiskvierna. Sååå gott!
Lemon curd
Skal och saft av 2 citroner, helst ekologiska
3 äggulor
1,5 dl strösocker
1,5 msk maizena
100 g smör
Tvätta citronerna väl. Riv skalet och pressa ur saften.
Värm upp citronsaft, skal, äggulor, socker och maizena på medelvärme under omrörning. OBS! Låt ej koka.
Ta av kastrullen av värmen när krämen har tjocknat. Tillsätt smöret i småklickar under omrörning.
Rör till en slät kräm. (Jag använder alltid en vanlig visp under uppkoket och när smöret ska röras ner).
Låt svalna.
Förvara i kylen, håller ca en vecka i kylskåp och om man har ren burk och inte håller på o doppar fingrarna i burken var och varannan dag ;) kan dock bli svårt när lemon curd är så smarrigt som det är!
| Fikabordet med allt smarrigt! |
Det blev kvar en del lemon curd (gjorde dubbel sats för säkerhets skull) så jag tog med mig den till jobbet idag och det blev supergott på cream crackers till eftermiddagsfikat! Lemon curd är för övrigt jättegott blandad i grädde som man kan ha som fyllning eller topping på en tårta, på scones, i efterrätter och cupcakes. Jag hade lite av curden i smörkrämen till citronbiskvierna. Sååå gott!
Lemon curd
Skal och saft av 2 citroner, helst ekologiska
3 äggulor
1,5 dl strösocker
1,5 msk maizena
100 g smör
Tvätta citronerna väl. Riv skalet och pressa ur saften.
Värm upp citronsaft, skal, äggulor, socker och maizena på medelvärme under omrörning. OBS! Låt ej koka.
Ta av kastrullen av värmen när krämen har tjocknat. Tillsätt smöret i småklickar under omrörning.
Rör till en slät kräm. (Jag använder alltid en vanlig visp under uppkoket och när smöret ska röras ner).
Låt svalna.
Förvara i kylen, håller ca en vecka i kylskåp och om man har ren burk och inte håller på o doppar fingrarna i burken var och varannan dag ;) kan dock bli svårt när lemon curd är så smarrigt som det är!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


