Det är sant. Kärleken heter Matéus. Ett rosa Matéusfat.. åååh vad fin den är! Jag fick den idag av mina fina kolleger på jobbet. Vi har som tradition vid jämna födelsedagar att chefen/mottagningen bjuder på tårtkalas. Chefen frågar om man vill bli firad så och jag gick av ngn anledning med på spektaklet. jag är sadist har jag kommit på. Jag är i en fas av livet där jag utsätter mig för saker jag tycker är jobbiga.. sadist javisst!
Iaf så hade de dukat jättefint med tända ljus och tre smarriga tårtor. Fick en blomma och så förstås det jättefina fatet.. otroligt fint och det kommer jag hålla kärt länge!
Snubblade över mina gamla favoriter.. Silverchair.. fan vad mycket minnen jag har till deras skiva "Freak show" kan fortfarande mina favoritlåtar utantill.. Se där, man glömmer tydligen inte allt när man blir gammal...
Läste boken av Elizabeth Gilbert förra året tror jag.. kom på att mitt liv börjar likna den boken. Separation. Sökandet efter lycka. Äta. Vi kan låtsas att jag är i Italien då.. När ska jag börja be? hmm.. måste hitta ngn buddhistmunk eller andlig ledare som kan ta an mig.. aooommmmmmmm... find your inner chakra Johanna, the truth will come to you and you will see clearly....
Idag blev det fredagsmys med Elliot då Elias är hos sin "tjej" Jessica. Jag körde lite "latmiddag" med köpta chicky bits, fullkornsris, gurka, tomat och till det blev det hemmagjord currydipp. Gott!
Currydipp, 4 port.
2 dl creme fraiche
1 dl majonnäs
1 msk curry
salt, peppar efter smak
pressa lime efter smak (om man vill)
Rör ihop alla ingredienser och servera i små skålar så alla kan doppa kyckling och grönsaker.
Kan inte ens liva upp denna blogg med något roligt känns det som..
Livet rullar på som vanligt. Just another day in paradise eller nåt. En droppe i havet, det är vad jag är.
Igår fick jag världens yrsel på jobbet. Kunde knappt gå rakt, helt vinglig var jag. Så packade ihop, åkte hem och vilade. Somnade i soffan och sov ett par timmar. Riktigt skönt och jag tror min utmattade själ behövde det. Jag har inte haft en riktigt säng sedann jag flyttade och har sovit riktigt dåligt en längre tid. Tror jag kanske sovit max tre hela nätter på en månad. Sliten är mitt andra namn. Idag fortsätter vilan hemma men direkt när jag vaknade så började min tankeverksamhet gå loss på vad jag borde passa på att göra... Kan en gammal hund lära sig sitta?
Nej nu ska jag förlika mig med min ensamhet.. första gången på ca 10 år som jag är singel när jag fyller år.. konstig känsla på något sätt men det borde det inte vara. Jag får hel enkelt fira mig själv på bästa sätt, ta saken i egna händer men ja.. hur kul är det att sitta och skåla med sig själv? Grattis Johanna, du har levt i 30 år.. wow.. vilken bedrift. Du har varken kolat vippen, knarkat ner dig eller blivit en streetwalker. Det skålar vi för. Kippis!
What lips my lips have kissed, and where, and why,
I have forgotten, and what arms have lain
Under my head till morning; but the rain
Is full of ghosts tonight, that tap and sigh
Upon the glass and listen for reply,
And in my heart there stirs a quiet pain
For unremembered lads that not again
Will turn to me at midnight with a cry.
Thus in winter stands the lonely tree,
Nor knows what birds have vanished one by one,
Yet knows its boughs more silent than before:
I cannot say what loves have come and gone,
I only know that summer sang in me
A little while, that in me sings no more.
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground But once again the sun is rising, I better keep on walking Keep on walking
I have a long road ahead of me It's cloudy and dark it's hard to see Will I ever get through to the end? Been down this sling so many times before And I told myself I would do it no more Now I'm back on the same road again
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground But once again the sun is rising, I better keep on walking Keep on walking
There's some twists and turns I've gotta clear But when I'm done the end will soon appear I can leave my troubles behind I was aiming for the sky, ended up flat on the ground But once again the sun is rising, I better keep on walking Keep on walking
I never stopped believing I know what I should do, just let the light guide me through
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground But once again the sun is rising, I better keep on walking Keep on walking
Förkortad version av mig, originalet av Salem Al Fakir förstås.. Words that hit home kan man väl säga.
Blessed are you who has given each man a shield of loneliness so that he cannot forget you. You are the truth of loneliness, and only your name adresses it. Strengthen my loneliness that I may be healed in your name, which is beyond all consolations that are uttered on this earth. Only in your name can I stand in the rush of time, only when this loneliness is yours can I lift my sins towards your mercy.
Shit, 20 dagar kvar till 30-årsdagen.. tiden går väldigt fort. Jag är inte alls där jag hade hoppats vara men men.. det får ta den tid det tar, huvudsaken att man tar sig till "målet" någon gång. Och vad är målet? Ett slutmål finns väl egentligen inte när det gäller sånt här men en del av målet är att må bättre i mig själv. Tycka om mig själv, trivas och acceptera. Det är svårt. Ibland kännas det verkligen som att allt är ett enda kaos. Det enda som håller en på jorden är vardagens rutiner, barnen, jobbet, familjen, vännerna. När man börjar tänka på det där andra, det stora så blir man lite yr i bollen. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam för den här tiden. Det gör inget att må dåligt, det är en del av processen. Jag lär mig. Resan tar mig dit den ska ta mig helt enkelt. Jag märker att jag börjar slappna av på ett annat sätt, jag börjar ge mig hän lite mer, släppa på tyglarna lite.. Snart hoppar jag utför stupet och flyger.. wiii... I surrender.